Tom

Sitter i sängen igen, vet inte vad jag ska ta mig till, är helt tom inombords som vanligt.
Känner mig rätt trasig men det är ingen som förstår så jag kan inte berätta det för någon och det gör ont att veta att ingen någonsin kommer förstå hur jag tänker eller känner.

Vet att det finns personer som uppskattar att jag lever och jag vill inte dö men tänk om jag gjorde det? Vad skulle det göra för skillnad? Vem skulle bry sig? Vem skulle inte bry sig? 
Känner mig så jävla värdelös på så många sätt, vill verkligen älska mig själv men det går inte.

Vad finns det för chans att dennis inte kommer tröttna på mig och lämna mig som alla andra har gjort? Alla lämnar mig för det finns inget att ha, inget alls. Alla tröttnar på mig på ett eller annat sätt.
Jag tycker inte synd om mig själv utan tvärtom, jag avskyr mig själv.

Har inget att må dåligt över egentligen förutom att jag inte har några vänner, ingen bästis.
Vad är det som är så hemskt med mig? Fattar inte..

Nu vill jag helst gråta men jag kan inte, så jag tar en cigg från fönstret istället.

Puss /s


Vill gråta men tårarna tog slut för längesedan





 

Äckliga värld

Sitter i min förstora säng helt ensam, helt jävla ensam. Vet egentligen inte vad jag ska skriva, är trött, hungrig och arg. Trött för att jag vaknade alldeles för tidigt, hungrig för att skolan serverar skit mat och arg för att allt är bara piss.

Allt började i april för snart 8 månader sen när jag träffade mannen i mitt liv, min klippa, min lover and partner in crime, min bitch, min sötnos, min flensis. Har aldrig i hela mitt väldigt korta liv (är ju faktiskt bara 17år) träffat någon som är som han, han lyser upp mina dagar på ett sätt som ingen någonsin har gjort. Kan inte ens förstå att han vill ha mig av alla andra tjejer på denna runda planet, men det är just vad han vill, han vill ha mig, nu och föralltid. Iallafall back to the story, vi blev iaf tillsammans den 25 maj 2013. Innan jag träffade han hade jag inte direkt så många vänner och det har jag inte direkt haft någonsin, men jag hade iaf en bästa vän, min soulmate för evigt. Men vi har alla lärt oss att inget varar förevigt.

Hon var som min syster, vi gjorde allt tillsammans och bara på en sekund så var hon borta? Har aldrig berättat för någon hur jag egentligen känner, för jag vet att ingen skulle någonsin förstå. Visst, jag var en dålig kompis som inte hörde av mig men det var även hon, hon var elak på sätt som andra kanske inte skulle ta åt sig, men eftersom hon var min närmaste vän så tog jag åt mig på alla möjliga sätt. Det gick så långt att till och med dennis trodde att allt detta var hans fel. Jag har alltid sagt att vänner går före allt, men jag har lärt mig att nä, det gör dem inte. Har du en pojkvän, är han din bästa vän, det han du vänder dig till, iallafall i mitt fall. Jag har aldrig varit så tom inuti som jag är utan henne, hon var verkligen allt. Nu när jag ser henne vågar jag knappt inte hälsa, det känns som att jag har gjort fel för att jag blev kär och för att jag växte upp lite.

Allt känns så jävla piss att bara för att jag gjorde ett val att släppa in någon i mitt liv så får jag skit för det.
Men det kvittar vad jag säger, hon kommer alltid vara den bästaste vännen jag någonsin har haft hittills iallfall.

Men vill även påpeka att jag har lärt känna så många fina personer på dessa 8månader också så allt är väl inte piss direkt men jag har verkligen inte den där bästa vännen föralltid längre och det gör lite ont i hjärtat när jag tänker på det, och det är jävligt synd men sen får jag även skylla mig själv lite för oavsett hur mycket skit en person ger mig så är jag alltid för snäll.
/s